Klicka på bilderna i inlägget för att se dem i större storlek.

Den tar aldrig slut, den svenska (kvinno)dårskapen! Å ena sidan har vi en mängd – tusentals och åter tusentals – svenska kvinnor som engagerar sig i metoo-rörelsen som handlar om mäns sexuella trakasserande och våldtäkter av dem. Alla hejar på, uppmärksamheten kring den här rörelsen är stor och män sparkas från sina jobb och blir utstötta på, som det ibland kan tyckas för en utomstående: obevisade grunder. Å andra sidan – parallellt – finns också ett mycket stort antal svenska kvinnor (varav en del själva benämner sig “stolta batikhäxor”) som vurmar för afghanska män som är i Sverige utan asyl- eller skyddsskäl. Alldeles särskilt svämmar deras hjärtan över för den här mannen som redan för länge sedan fick avslag på sina asylansökningar och som är dömd för sexuellt övergrepp mot en 14-årig flicka på ett konfirmationsläger.

Kort utdrag ur min text Sverige. Dumheten, blåögdheten och naiviteten överträffar det mesta (13 oktober 2017):

Den 12 oktober exploderade nyheten om den unge afghanske mannen, Arif Moradi, (förknippad med alla ovanstående grupper) som sexuellt ofredat en 14-årig flicka på ett (kristet, givetvis) konfirmandläger. Den här mannen med diverse olika födelsedatum och minst tre avslag på sina asylansökningar, har varit något av ett nästintill helgonförklarat fenomen bland aktivisterna i #vistårinteut-rörelsen och har varit verksam både inom Ensamkommandes förbund (!) samt i afghanernas – av inte så många men desto högljuddare, företrädesvis svenska kvinnor starkt understödda – kravrörelse Ung i Sverige. Och, som nu avslöjats: också inom Svenska kyrkan.

Texter, uppmuntrande tillrop och hjärtan har formligen vällt in på mannens Facebook-sida (en sida som nu verkar vara nedsläckt…) och på allehanda plattformar som aktivisterna agerar på. Det här är bara ett mycket litet antal bland oräkneliga exempel på hur svenska kvinnor blint och med näbbar och klor kämpar – “Vi ger aldrig upp”, är deras motto under parollen #vistårinteut – för afghanska män, och hur deras hjärtan alldeles särskilt svämmar över för en sexualbrottsdömd man som vistas illegalt i Sverige.

Kvinnan på bilden ovan står i eget namn och är handläggare på barn- och utbildningsförvaltningen i Solna stad. Den 28 december lade hon upp bilden med uppmaningen “Free Arif”. Det är alltså mannen som nu lär sitta i förvar i väntan på utvisning. En man som borde ha lämnat landet för länge sedan men som i stället stannade kvar, omhuldad av svenska kvinnor som skriver sina kärleksfulla meddelanden på hans Facebooksida. Och som alltså under tiden han vistades illegalt i landet hann begå och dömas för sexuellt övergrepp på en minderårig.

På självaste julafton poserade handläggaren på barn- och utbildningsförvaltningen i Solna stad med en kudde med “bästa Arifs” bild och en Gott nytt år-önskan.

Nu är ju den här kvinnan långtifrån ensam om att engagera sig starkt för “bästa Arif”. I skärmdumparna i detta inlägg finns hälsningar från en bråkdel av hans supportrar som skickar hjärtan och kära hälsningar till honom. Allt har varit öppet och offentligt och utlagt på nätet; det är således från öppna källor som bilder och texter har hämtats och de som skrivit och som agerar för afghanerna i allmänhet och “bästa Arif” i synnerhet, står självklart för vad de tycker och skriver.

Också riksdagsledamoten Christina Örnebjär, Liberalerna, är intresserad av hur det går för den här mannen som, gissar jag, om han hade varit en svensk man uthängd av någon på #metoo knappast hade fått ett tre timmar långt besök av henne. Men tillsammans med handläggaren på barn- och utbildningsförvaltningen i Solna stad besökte hon den afghanske (eller pakistanske?) mannen på förvaret, där han sitter i väntan på att utvisas. Vilket han inte medverkar till, påhejad av dessa och många andra goda svenska kvinnor.

På mannens egen Facebook-sida (som nu tycks vara nedsläckt) fanns bland annat dessa och en hel del andra hälsningar från hans “fans” eller vad man ska kalla dem. Också den pensionerade läkaren Ingrid Eckerman finns bland dessa med en kommentar om hans foto. Hon är en av de absolut mest aktiva i gruppen #vistårinteut och sänder minst ett, ofta flera pressmeddelanden om dagen om att afghanerna måste få stanna i Sverige och skriver också öppna brev om detta till “Stefan”, “Heléne”, “Mikael” med flera som hon tilltalar som vore de hennes vänner. Och kräver speciallagar och specialhänsyn till afghaner, de allra flesta vuxna och helt utan asyl- eller skyddsskäl enligt gällande lagar.

Regeringen måste se till att den här cirkusen som fått pågå alldeles för långe, får ett slut! Statsministern måste – måste! – stå för svensk lagstiftning och inte svaja som en vindflöjel när verklighetsfrämmande och högljudda aktivister miljöpartister försöker skrämma honom. Han har hela folket och landet att ta hänsyn till och han måste se till att demokratiskt stiftade lagar och den asylprocess som redan hanterat dessa mäns asylansökningar respekteras. Stefan Löfvens

ett ja för ett ja och ett nej är ett nej

måste betyda något, inte bara vara en tom fras.

OBS! Om det bland läsarna finns de som anser att något av det som berättas här inte överensstämmer med verkligheten så hör gärna av er via Info/Kontakt. Jag har under de snart 13 år jag skrivit här, strävat efter att skriva personligt men korrekt och faktabaserat och det kommer jag att fortsätta att göra.

©denna sajt. Vid ev citat, vänligen länka alltid till originalinlägget
så att man kan ta del av kontexten ur vilket citatet är taget. Tack!
Om du följer den här sajten – eller läser texter här sporadiskt –
och det ger dig  insikter och information som du finner viktiga
och relevanta eller som på annat sätt berör dig,överväg gärna
att bidra för att verksamheten ska kunna fortsätta
– gärna med ett månatligt bidrag på t.ex. 50 kronor,
eller med en slant då och då.
Det tar mycket tid och kräver gedigen kunskap
och stor noggrannhet att ta fram relevant information
och att sätta samman, skriva och publicera den.
Journalister på annons-, statligt bidrags- och
prenumerationsavgiftsdrivna redaktioner
har betalt för att researcha, sätta samman
och skriva, det har inte vi fria skribenter,
som ofta ger minst lika viktig information och
kunskap om olika företeelser i vår lätt kaotiska tid.
Jag vill gärna fortsätta skriva och får också många
uppmuntrande meddelanden och önskemål om
att inte sluta. Och jag vill göra kunna fortsätta.
Varje bidrag är välkommet. Tack!

 

Abonnera