En text i en serie texter som kommer att publiceras under den här vinjetten inför valet till riksdag, kommun och landsting den 9 september 2018. Texter tänkta att påminna om vad som hänt och inte hänt (!) sedan förra valet och valet därförinnan och ibland ännu tidigare. Om vad som hänt, vilka som sagt och gjort och tyckt vad och lite annat som kan vara bra att fundera på innan man går till valurnan.
En socialchef i en mellanstor kommun:
I kommunen har vi prognostiserat budgetunderskott för den sociala välfärden med 47 miljoner kronor i år. Det beror till största delen på ökat ekonomiskt bistånd och fördyrade placeringskostnader för barn och unga. Ekonomiska biståndet handlar mycket om nyanlända som inte kan försörja sig när de går ur den tvååriga ”etableringen”.
Placeringskostnaderna handlar mycket om fördyrade kostnader med konsulentstödda familjehem istället för egna kontrakterade hem, beroende på undanträngningseffekten som mängden ensamkommande medförde hösten 2015.
Det handlar också om att kommunen inte lägger de statliga bidragen till våra verksamheter. Det tillfälliga statsbidraget för ensamkommande beslutade man sig för att ge till Svenska kyrkan! Kommunen borde kanske handskas lite varsammare med skattemedel…
Kommentar: Det verkar vara rena rama Vilda Västern ”out there”. Rapporter från olika håll i landet kommer från kommun-och socialfolk som ser hur regelverk och lagar luckras upp och hur man i enskilda kommuner hittar på egna regler och använder skattemedel som man ”känner”. Oerhörda summor går till ”nyanlända”. ”Om folket visste proportionerna så skulle de baxna”, säger några som jag har haft kontakt med. Och från många håll hörs klagomål – både sorgsna och arga dito – från svenskar som upplever sig satta på undantag, som känner att de, som arbetat, betalat skatt och levt hederligt kommer i sista hand medan de som kommit hit och aldrig jobbat en dag kan leva på en betydligt bättre standard än många av just dessa svenskar.
Sverige är ett av de mest aparta länderna bland västerländska demokratier. Långt ifrån alla upplever ens Sverige som en demokrati längre och många är förtvivlade över att inte, som i övriga motsvarande länder, ses som viktigast i sitt eget land. Det är många som är hjärtskärande förtvivlade över att ”se vårt land förstört och vår trygghet sönderslagen”, som de skriver. Och just känslan av att jobba, betala mycket hög skatt men inte få det som skatten enligt samhällskontraktet ska ge dem, gör människor både rasande och förtvivlade. För dem betyder ordet ”undanträngningseffekten” att det är de som trängs undan.
Ovan inlägg från en socialchef i en mellanstor kommun är bara ett vittnesbörd om att det går utför med enorm fart nu. 47 miljoner kronor i budgetunderskott för den sociala välfärden bara i en kommun. Och bara för den sociala välfärden. Sverige är ett korthus som mycket snart kan komma att rasa ihop.