En text i en serie texter som kommer att publiceras under den här vinjetten inför valet till riksdag, kommun och landsting den 9 september 2018. Texter tänkta att påminna om vad som hänt och inte hänt (!) sedan förra valet och valet därförinnan och ibland ännu tidigare. Om vad som hänt, vilka som sagt och gjort och tyckt vad och lite annat som kan vara bra att fundera på innan man går till valurnan.
När nu den här cirkusen – för det är vad hanteringen av afghanska medborgare utan asylskäl närmast kan liknas vid – går på högvarv och situationen är lätt kaotisk så borde det vara läge för de inblandade att ta ett steg tillbaka och fundera på vilka som egentligen skapat kaoset.
Det är dags att aktivisterna med de ”goda” intentionerna rannsakar sig själva, nagelfar sina egna agendor, sina motiv och sitt agerande. Och att de riktar allvarliga anklagelser också mot sig själva och inte enbart mot de politiker som de gjort allt för att påverka att agera mot gällande utlänningslag under snart två år. Det är förmodligen en fåfäng förhoppning att så ska ske, men det är vad som borde ske.
I den här cirkusen är det många som sprungit runt i manegen utan kompass. Aktivisterna i de olika grupperna har agerat med såväl ekonomisk hjälp som personellt stöd av organisationer, privatpersoner och till och med så kallat moraliskt stöd av regeringspartierna och riksdagsledamöter av olika kulör.
Afghanerna fick luft under vingarna när dessa grupperingar och nätverk, drivna främst av kvinnor som fäst sig vid männen och vägrat respektera svensk lag, började ”kämpa för sina barn” (eller ”min afghanpojke”, som många uttryckte det i sociala medier). Tillsammans galopperade de på, uppmuntrade av privatpersoner, lärare, socialarbetare, Svenska kyrkan (inte av moskéer..) men också av ett stort glassföretag. Och av ministrar som besökte deras massdemonstrationer. Under dessa massdemonstrationer mot det som Sverige dittills stått för vad gäller lag och rätt och likhet inför lagen, hördes kamprop som: ”Jalla, jalla, Sverige åt alla!”. Och det meddelades att afghanerna, och de som sade sig vara afghaner; dessa för svenska staten helt okända personer varav väldigt många inte hade (och inte har) laglig rätt att ens vistas i landet, nu också skulle arbeta för svenska pensionärers rättigheter liksom för funktionshindrade. Och att de ska ”bygga Sverige”. Med sådana budskap och med krav på att alla afghanska ”barn” skulle få stanna i Sverige, reste de, likt ett cirkussällskap, land och rike runt och skapade evenemang som vanliga laglydiga, skattebetalande människor beskådade med häpnad.
Skickligt byggde aktivisterna upp ohyggliga scenarier i Afghanistan. de bombarderade medier och politiker med osanna budskap om att det inte gick att leva i landet, trots att där faktiskt och bevisligen lever ca 35 miljoner människor. Tiotusentals unga män ”flyr” och lämnade landet (och grannlandet Iran) för att bli försörjda i europeiska länder, främst i Sverige, dit de flesta tog sig. Men Sverige har inte – vilket också aktivisterna känner till – ”bättreliv-invandring, försörjnings- och utbildningsinvandring, på svenska skattebetalares bekostnad.
Den afghanska kampgruppens talesperson, en då 17-årig flicka, afghansk medborgare från Iran, pushades fram och intervjuades i alla tänkbara medier där hon med emfas uttryckte att:
Alla, alla som återvänder kommer att dö.
Påståendena om den oundvikliga död som skulle drabba dessa män om de återvände till Afghanistan motsades av personer och organisationer med god insikt i förhållandena i i landet: Terje Torvik som varit Migrationsverkets utsände i landet, IOM International Organization for Migration och andra. Terje Torvik sa så sent som den 5 juli i år:
Det finns en mur av motvilja mot att ens tänka på ett nytt liv i Afghanistan hos många asylsökande. Att nå igenom den muren är en stor utmaning. Och ofta förstärker de sökandes nätverk i Sverige dessa tankar.
Om varför han tror att så många afghaner inte vill återvända till Afghanistan säger han att det i grunden handlar om en brist på framtidstro som beror på konflikten och korruptionen i landet. Men brist på framtidstro, konflikter och korruption i hemlandet – eller att man vill stanna i Sverige – grundar inte rätt att få uppehållstillstånd här. Inte heller långa handläggningstider i tider av massinvandring (eller överhuvudtaget). Det borde aktivisterna ha varit mycket tydliga med gentemot sina skyddslingar, i stället för att låta männen tro att det skulle gå att fixa så att de får stanna utan lagliga skäl bara man skriker så högt man kan.
I ett salvelsefullt, närmast pekoralistiskt öppet brev till Stefan Löfven med partikamrater och politikerkollegor den 19 juli, via nätverket Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar! kan man läsa:
Hur kan Sverige behandla dessa unga på det sätt som skett under de sista åren? Hur kan politiker ens se sig själva i spegeln varje morgon? I vår vardag har vi unga människor som flytt krig, hot, våldtäkter, sett anhöriga dödas på värsta tänkbara sätt, unga som levt med Kalasjnikovs i sina hem, där de upplevt hot om att dödas i vilken minut som helst. Unga som skadats både fysiskt och psykiskt, men nej, här i Sverige tror vi minsann inte på det, svarar Migrationsverket och domstolar.
Inte ett ord om de män som glatt rest hem och hälsat på sina familjer i främst Iran efter erhållet ”trygghets”- och ”jag vill vara i Sverige”-uppehållstillstånd och sedan kommit tillbaka hit för, som en av dem skrev i en tweet:
Är i Teheran hemma efter tre år, mamma och pappa är glada men jag vill vara i Sverige! Jag saknade mina vänner och skolan. Här i Teheran finns allt men inte tryggheten som jag hade i Sverige.
Inte ett ord om mannen som försökte mörda polisen Ted Eriksson vid Medborgarplatsen, mannen som sade sig vara ett barn när han sökte asyl men som hans föräldrar i Iran bekräftat är 25 år gammal. Han som under pågående asylprocess reste hem till Iran och vistades där i flera månader innan han åter blev ett asylsökande ”barn” i Sverige. Och sedan knivhögg en polisman.
Den bild av dessa afghanska män som aktivisterna byggt upp – en majoritet av dem var inte ens ”barn” när de kom hit 2015, vilket åldersbedömningar visat när dessa äntligen började göras – är snedvriden och även i många delar falsk. Det har inte handlat om hjälplösa barn som flytt från oundviklig död, det har vi gång på gång fått erfara. Det har till största delen handlat om vuxna män, en del långt över 30 år gamla, en del med fru och barn i hemlandet, som via smugglare och kamrater hört att:
I Sverige görs inga ålderskontroller och svenskarna går på vad som helst så åk dit och säg att du är 16 eller 17 år gammal så får du ett nytt liv med allt betalt.
Inte undra på att de tog chansen! Och vistårinteut-rörelsen har i flera av sina pressmeddelanden påstått:
Åldern kan vara avgörande för om en ensamkommande ungdom ska bedömas ha skyddsbehov eller inte.
För att klarlägga deras felaktigt spridda budskap: Så är det inte. Åldern har ingen betydelse för själva asylprövningen, exakt samma regler vad gäller krav på asyl- eller skyddsskäl gäller för minderåriga som för vuxna. Den enda skillnaden är att om någon bevisligen är – eller efter åldersbedömning visar sig vara – under 18 år så kan den inte skickas tillbaka utan ett ordnat mottagande. Om personen då närmar sig myndighetsåldern (Migrationsverket gör individuella bedömningar) får personen ett tillstånd som gäller tills den blir myndig/vuxen enligt lag, varvid den ska återvända om den alltså inte befunnits ha asyl- eller skyddsskäl.
När antalet unga afghanska män som sade sig vara minderåriga kom blev så enormt att lilla Sverige knäade under bördan, började äntligen åldersbedömningar göras också här så som i alla andra länder. Vuxna män skulle inte behandlas – och kosta – som minderåriga och inte heller krävs att man ska ordna ett mottagande i hemlandet för dem som är vuxna. Ur flera olika aspekter har det varit viktigt att veta hur gamla de här asylsökande personerna är, vilket man i Sverige av obegriplig anledning struntat i under mer eller mindre ett decennium. Det visade sig när bedömningarna började göras att förbluffande många hade ljugit om sin ålder, uppåt och ibland över 80 procent av de bedömda visade sig vara vuxna, inte barn.
Politikerna i regeringspartierna Miljöpartiet och Socialdemokraterna, med starkt och orubbligt stöd från Centerpartiet (i strid med dem som förr var deras allianskamrater) och Vänsterpartiet, har i sin iver att vara goda skapat en ohållbar situation. De har megalomant och efter att ha lyssnat på de högljudda aktivisterna beslutat att strunta utlänningslagen och även gemensamma Schengenregler och snickrat ihop en av de mest lagvidriga ”lagar” som någonsin i modern tid stiftats i Sverige. Kanske rentav den allra lagvidrigaste.
Samtidigt som de knåpat ihop en omöjlig lag åt en mycket stor grupp män utan asyl- eller skyddsskäl som kommit från det land som enligt jämförelser mellan jordens länder är det land som är mest främmande och ligger längst bort från svenska värderingar och levnadssätt, Afghanistan, har de med emfas i olika medier framfört:
Vi ska ha ordning och reda på Migrationsområdet. Ett ja ska vara ett ja och ett nej ska vara ett nej. Får man avslag på sin asylansökan ska man lämna landet.
Se bildserien ur Agenda i SVT längre ner.
Genom att välja att inte alls tänka på konsekvenserna av sin egenupplevda godhet och medmänsklighet har politikerna lyckats skapa en unik, ytterst negativ situation i det svenska samhället.
Aktivister och politiker som stigit på denna galna karusell: Rannsaka er själva, tänk efter ordentligt på hur ni betett er och se er egen skuld i det ni skapat. Ta ansvar – det ansvar ni ständigt anser att andra ska ta – för ert handlande. Förklara för afghanerna att de nu, med några år i Sverige och med nya kunskaper och erfarenheter i bagaget, ska återvända till det land som de är medborgare i eftersom de, enligt gällande svensk lag inte har rätt att vara kvar här. Avsluta den kamp som ni aldrig borde ha gett er in i, inse er skuld till att afghanerna bringats att tro att de, med er hjälp, ska kunna bättreliv-invandra till Sverige.
Under mina 15 år som asylombud var jag alltid noga med att tala om för mina klienter att uppehållstillstånd i Sverige inte är en rättighet utan något som prövas enligt svensk lag och internationella konventioner. Och att om de får avslag så ska de lämna landet. Punkt. Slut. Jag ingav inte mina klienter falska förhoppningar utan talade om att svensk lag gäller och myndigheters och domstolars beslut ska respekteras. Med betoning på ”ska”. Det ledde till att mina klienter, hur besvikna de än var över negativa beslut, var väl förberedda på att det kunde bli tal om återvändande om de inte ansågs ha de skäl som krävs för att beviljas uppehållstillstånd i Sverige.
Aktivisterna har gravt misslyckats med sin aktion eller kamp eller vad man ska kalla det hela. De har åsamkat samhället gigantiska kostnader och sina afghanska skyddslingar stor oro och psykiskt lidande. De måste nu, sent omsider, tala om sanningen för männen och hjälpa till så att deras återresa ska gå så bra som möjligt. De har en roll att spela i detta. Men det handlar faktiskt om vuxna, myndiga män som i alla samhällen och i alla sammanhang bär ansvar för sina egna liv. Att aktivister har förminskat dem och in i det sista kallat dem ”barn” och klamrat sig fast vid ordet ”barn” så till den grad att de till och med kallat dem ”före detta barn” (!), gör inte männen till barn och fråntar dem inte skyldigheten att lyda svensk lag och lämna Sverige när de i flera instanser fått besked om att de inte får stanna. Till inget land i världen kan man ta sig i tiotusental och kräva att få stanna för att man vill det och/eller för att man har fått vänta på beslut om uppehållstillstånd under lång tid, en väntetid inte sällan förorsakad av att man inte respekterat lagakraftvunna beslut utan bitit sig fast och fortsatt att kräva det orimliga. Med stöd av just aktivisterna, naiva och direkt olämpliga politiker på högsta nivåer och även många medier.
Till regeringspartierna samt Vänsterpartiet och Centerpartiet: Skäms! Ni har åsidosatt det faktum att Sverige ska styras enligt lagar som är hållbara, ni har tappat omdömet. Ni har inte respekterat utlänningslagen och domstolarnas beslut, ni har inte respekterat hur nya lagar stiftas och ni har inte sett till att existerande lagar efterlevs. Ni har blivit så megalomana att ni inte lyssnat på dem med kunskaper som vida överstiger era egna och som i starkast tänkbara ordalag klandrat er hafsiga och lagstridiga ”gymnasielag”. Det är nu bevisat att ni inte är kapabla att stifta lagar och att ni låtit er dras med i ett osannolikt, aktivistlobbat ”fritt fall”-åk. Alla som har deltagit i detta cirkusspektakel borde avgå. Och afghanerna måste få klara, slutgiltiga besked:
Ni får inte stanna i Sverige, det finns ingen lag som ger er den rätten och ni måste lämna landet.
Ni som läser den här texten, fundera noga över om ni tycker att ni kan lita på vad socialdemokrater på högsta nivå säger när ni går till valurnorna den 9 september. Kunde ni t.ex. lita på detta som migrationsministern sa den 1 oktober 2017?
Lästips:
• Med åldersbedömning av ”ensamkommande minderåriga asylsökande” hade massor av problem kunnat undvikas – 20 oktober 2016
• En minderårig afghansk flicka står som anordnare och därmed ansvarig för den 1,5 månader långa sittstrejken som har ett flertal olika syften – 6 september 2017
• Snedvriden syn på rätten till skydd och asyl – 29 maj 2017
• Afghaner utan rätt att vistas i Sverige: ”Vi har bara börjat! Vi ska fortsätta utmana makten och bygga landet – nu med ny strategi!” – 2 oktober 2017
• Hur menar aktivisterna att politiker ens ska kunna kalla sig ”förtroendevalda” om de sviker det förtroende de fått när de valdes till sina politiska poster för Socialdemokraterna? – 6 november 2017•
Val 2018. Vem har sagt att svenska folket vill att afghaner som inte har asylrätt ska ”ta hand om Sverige”? – 25 april 2018
• Val 2018. Många som berörs i samhället har frågor om ”gymnasielagen”: ”Var finns dessa tusentals gymnasieplatser? Var ska de bo?” Etc. – 12 juli 2018
• Val 2018. Också Migrationsdomstolen i Stockholm underkänner ”gymnasielagen”. – 13 juli 2018
• Val 2018. 13 maj 2013: ”Världsunikt att asylsökande pressar myndigheter och domstolar att ge dem uppehållstillstånd genom hungerstrejk och när det inte lyckas vänder de sig till företrädare för det land de flytt ifrån för att dessa ska ta upp asylkraven med den svenska riksdagen!” – 18 juli 2018
• Val 2018. Det korrekta beskedet från Migrationsverket kom 12 dagar efter domen i migrationsdomstolen i Malmö som fann den så kallade gymnasielagen icke tillämplig. – 19 juli 2018
• Val 2018. Regeringen måste, på ett så tydligt sätt att det inte går att missförstå, meddela: Det blir inga särlösningar för afghaner, utlänningslagen ska gälla lika för alla.– 21 juli 2018.