Kicka på textrutan för att läsa artikeln på Svenska Dagbladets sajt.
Jag döper nu den här typen av artiklar till ”marängtexter”: de är fluffiga och snygga på utsidan och totalt tomma på insidan. Här är ett typiskt exempel på en marängtext som inte borde ha skrivits – av partiledare och andra partister, som aningslöst säger:
Sverige behöver ett nytt ledarskap som ser till att Sverige inte klyvs.
Och:
Sverige riskerar att klyvas. Den sociala och regionala klyvningen har flera ansikten. Dels handlar det om jobben, där klyvningen går mellan dem som är väletablerade på arbetsmarknaden och dem som länge stått utanför och knackat på dörren för att komma in. Vi står inför en stor integrationsutmaning där alla de som kommit nya till vårt land behöver hitta sin väg till jobb och egen försörjning.
Det är ingen idé att skriva sådana här pekoral som är fluffiga på ytan men tomma inuti. Partiledarna har ju inte ens förstått att det redan är för sent, att man inte längre med någon som helst trovärdighet och heder i behåll kan tala om att ”Sverige riskerar att klyvas” och att ”vi står inför en stor integrationsutmaning”! Det är flera år för sent för sådana budskap.
De borgerliga partierna med sina marängfluffiga partiledare hade sin chans att vara pro-aktiva under de åtta år då Alliansen styrde och ställde, men de tog den inte. Läs och lyssna på intervjun med professorn i nationalekonomi Magnus Henrekson under rubriken Regeringens och riksdagens oförmåga och ovilja att ta itu med verkligheten har allvarligt, troligen oåterkalleligt, skadat landet (23 april 2017).
De marängfluffiga misslyckades rejält och är till mycket stor del skyldiga till att Sverige redan är kluvet och att vi redan står mitt i ett integrationsmisslyckande. Dessutom tycks de tro att alla som kommer hit vill jobba här. Varför skulle alla vilja det när de kan försörjas av andra som arbetar och betalar bland världens högsta skatter? Och när de kan åka till hemländerna som de hävdat skyddsskäl gentemot och fått uppehållstillstånd i Sverige (…) när de vill, driva företag där, bara hälsa på eller rentav sitta i sitt lands parlament. Hur kan partiledarna vara så samhällsfrånvända att de inte vet att även om många helt säkert vill få jobb och vill komma in i samhället så kanske det är lika många som inte vill det?
Den nuvarande regeringen kommer naturligtvis inte undan kritik, den heller. Den fortsatte ganska länge i Alliansens fel upptrampade spår. Insikten om vilket katastrofalt läge Sverige befann sig i – till skillnad från sina nordiska grannar – kom till S-MP-regeringen när klockan var fem över tolv i stället för fem i tolv, trots många larm och höga varningssignaler långt innan. Då sprang de lite som yra höns mellan presskonferenserna och presenterade det ena ogenomtänkta och orealistiska förslaget efter det andra. Utan att tänka längre än näsorna räckte. De förstod inte ens att vad de sa i allehanda tv-, radio- och tidningsintervjuer inte betydde ett dyft när orden inte följdes av genomtänkta, framtidsinriktade och kraftfulla och åtgärder som också leder till resultat.
Partiledarna – alltså sannerligen inte bara C:s, som här bara utgör ett av många exempel – är som verklighetsfrämmande, lätt tondöva och narcissistiska företagsledare utan öron att lägga mot marken. Och något ansvar tar de inte för alla de misstag som de gjort, än mindre erkänner de sin skuld för att det i Sverige ser ut som det gör idag. Att det är så illa att man i de övriga nordiska länderna nu till och med funderar på hur man ska kunna kontrollera sina gränser mot Sverige och svenska medborgare…
Partiledarna i de svenska riksdagspartierna (= företagsledarna), borde fås att inse sina begränsningar och sina oförmågor; fås att förstå att floskler och utopier inte är detsamma som att ta ansvar för ett land. Men makt berusar och ytterst få människor runt omkring talar om för dem att de inte håller måttet. För då mister sanningssägarna också sina platser runt de stora grytorna i vilka höga arvoden, många förmåner och en känsla av att man är viktig, hur okunnig man än är, ligger.
© denna blogg. OBS! Kopiera inte mina texter. Gör inte skyltar av dem. Citera kort och länka alltid till originalinlägget så att det jag skriver inte rycks ur sitt sammanhang.
Om ni uppskattar – och kanske rentav har nytta av –
de ideellt och obundet skrivna texter som publicerats
på den här sajten sedan den 5 maj 2005, bidra gärna
till att sådana texter kan publiceras också efter
12-årsjubiléet.
Tack!
