Som anställd i regeringskansliet i Afghanistan fick Zulmay Afzali en unik inblick i landets toppolitik. När han blev tvungen att fly kom han till Sverige och beviljades flyktingstatus.

Zulmay Afzali arbetar som modersmålslärare, bland annat åt unga asylsökande. Han har också genom sitt företag föreläst i olika sammanhang. Hans artiklar kan läsas på bland annat Dagens Samhälle och på Svenska Dagbladets ledarsida. Han har också skrivit två böcker: En flykting korsar ditt spår och Hederlighetens pris.

Läs mer på sajten ZA Kommunikation.

Jag vill börja med att tacka Merit Wager för att hon återigen gett mig möjlighet att skriva på hennes sajt under rubriken Be my guest.

Min mamma

Under många av mina föreläsningar har jag fått frågor om min mamma och om hur jag växte upp och uppfostrades, så idag beslöt jag mig för att skriva lite om det. Inte i detalj, men genom några reflektioner.

När jag föddes var min far, som var polis, redan död, mördad. Jag uppfostrades därför av min mamma, som så tragiskt blivit änka medan hon väntade mig, och hennes far, min morfar. De utmaningar och problem som jag både hörde och såg att hon mötte, får än idag mina ögon att tåras. Att leva som änka i den afghanska kulturen är mycket svårt. Därför är det viktigt för kvinnor som blivit änkor att gifta om sig så fort som möjligt för att undvika elakt skvaller och sexuella trakasserier. Men min mamma gjorde det inte lätt för sig, hon fortsatte att leva ensam och ta hand om mig trots att hennes liv tidvis var i det närmaste olidligt.

Varje torsdag eller fredag tog min mamma mig med till min fars grav. Den ligger på berget Kabul King Nader Khan och vid ingången till begravningsplatsen fanns en ingångskontroll. Militärerna och poliserna som kontrollerade och vaktade där brukade titta på min mamma med obehagliga och elaka ögon och de pratade på ett sätt som jag som barn kunde se att min mor tyckte var mycket obehagligt. Jag höll henne alltid hårt i handen och efter en stund brukade de släppa in oss och vi kunde gå till graven.

Många år senare, när jag frågade min mor vad de där männen brukade säga till henne och undrade varför hon en gång hindrade mig från att ta emot choklad av en av soldaterna, fick hon tårar i ögonen och svarade att det inte var goda människor, att de inte visade henne som änka någon respekt. Men hon ville inte berätta i detalj utan sa bara: ”Låt det som har varit vara”. Hon ville också att jag skulle förstå att min far var annorlunda och att alla poliser inte var som han: ”Din far respekterade kvinnor och jag är säker på att du också kommer att göra det”. Det upprepade hon ofta, att hon ville att jag skulle respektera kvinnor precis som min far gjort. Ibland, när jag försökte pressa henne för att få veta vad exakt de där poliserna och soldaterna sagt till henne, vilka ord de använt, svartnade hennes ögon och hon sa till mig på skarpen att sluta fråga så mycket.

Många incidenter inträffade under min uppväxt med min ensamstående mamma. Jag minns när jag var ute och handlade med henne och en butiksägare ställde sig framför henne och sa: ”Du är mycket vacker, vad du än vill ha ger jag dig om du ger mig av din tid”. Vad han ville var att hon gick med på att ha sex med honom. Jag var ett barn men jag blev så rasande att jag ville attackera den här mannen, men min mor ställde sig framför mig och sa: ”Ser du inte att det här är en obildad idiot som säkert har en fru” och till mannen: ”Skäms du inte? Om inte inför mig så inför din fru?” Jag minns att han svarade: ”Min fru har ingenting med det att göra” och bönade och bad: ”Kom med mig bara en gång, bara en gång, snälla!” Min mor blev jättearg och drog mig med sig ut ur butiken och medan vi gick hemåt tänkte jag att jag skulle gå tillbaka till butiken och ge mig på mannen som förolämpat min mor så grovt.

Men på vägen hem sa hon: ”Zulmay, jag vet att det här är mycket svårt för dig, men den här typen av män är okunniga, obildade och att du ger dig på en sådan man och om du också använder fula ord och ett lågt språk så kommer ingenting att bli bättre av det. Lova att om du älskar mig så gör du ingenting sådant”, sa hon. Och sedan satte hon sig på bänken bredvid mig och berättade vad mannen sa och vad han ville. Hon sa att hon vill att jag aldrig någonsin gör så mot någon kvinna. Jag lutade mig mot henne, lade mitt huvud på hennes axel och lovade henne att inte göra det.

Incidenter som de jag här har berättat om skedde inte en, två eller tre gånger utan så många gånger att de inte går att räkna. Varje gång lugnade min mamma mig och påminde mig om hur primitiva de här männen var och upprepade att jag aldrig någonsin fick utsätta någon kvinna för det hon blivit utsatt för.

Jag vet inte vad den officiell definitionen av ”stark” är. Men för mig är den starkaste människan i hela världen min mor. Hon är min ängel och jag älskar henne av hela mitt hjärta.

God Jul och Gott Nytt År!

Tidigare Be my guest-texter av Zulmay Afzali:
*  Be my guest # 100 Zulmay Afzali, Annandag Jul 2013 – 26 december 2013
*  Be my guest # 103: Zulmay Afzali, dagen före Julafton 2014 – 23 december 2014
*  Be my guest # 110 Zulmay Afzali – 20 mars 2015
*  Be my guest # 125 Zulmay Afzali – 11 februari 2017
*  Be my guest # 129 Zulmay Afzali, Midsommarafton 2017 – 23 juni 2017
*  Be my guest # 130 Zulmay Afzali, dagen före julafton 2017 – 24 december 2017
Be my guest # 138 Zulmay Afzali, Juldagen 2018  – 25 december 2018

© denna sajt och Zulmay Afzali.