Nikolas Laios har arbetat inom barnomsorgen, kriminalvården och som umgängesstödjare. Han är sedan sex år tillbaka engagerad i frågor som rör barns rättigheter och hur dessa påverkas av svenska lagar, socialtjänst och rättsväsende.

Han är involverad i regeringens pågående utvärdering av vårdnadsreformen från 2006 och är verksam inom flera organisationer för barns rätt till sina föräldrar.

Nikolas blev själv pappa till Iosef i december 2012.

Julbrev till min son Iosef, sju år

Vi hade rätt. Varje gång du sa att du saknade mig och att det gick för lång tid mellan träffarna så hade du rätt. Nu är det bevisat för tredje gången inom svensk forskning att barn som bor lika mycket med varje förälder mår lika bra som barn som bor med båda föräldrarna på heltid.

(Forskning: Skilsmässobarn mår bäst av att bo varannan vecka.och Rapports inslag om tidigare forskning i förra årets julkrönika.)

Så dina känslor och dina behov var bara normala, de flesta barn känner så. Eftersom samhället nu vet detta så borde de som bestämmer kämpa för att det ska bli så för nio av tio barn (det går inte alltid) med föräldrar som bor isär. Istället är det bara tre av tio barn med separerade föräldrar som bor lika mycket hos båda föräldrarna.

FN:s Barnkonvention, som du läste om i skolan och undrade om den gäller i Sverige, blir faktiskt lag i Sverige den 1 januari 2020. Kommer det betyda att det ordnar sig för dig och att dina rättigheter kommer att skyddas? Kanske inte direkt, en person som ska se efter barns rättigheter, Barnombudsmannen, tror inte det.
(Barnombudsmannen 25 oktober 2019: Frågor och svar inför att barnkonventionen blir svensk lag.

Rätten till ditt ursprung och ditt arv fick ett abrupt slut när du inte längre kunde träffa din farfar, som gick bort före sommaren i år. När du sa: “Jag önskar att jag hade fått träffa honom lika mycket som jag har träffat morfar, så att jag inte bara kände honom på sjukhuset” så förstod jag att en rättighet hade tagits ifrån dig. Den rättighet som du ändå lyckats formulera och känt inom dig var din egen. Du verkade intuitivt känna att det inte borde vara på det sättet. Sedan du träffade farfar första gången när du var 2,5 år gammal så har gångerna blivit få på grund av sabotage och undanhållanden.

Polisen kom fram till att du hade blivit utsatt för ett brott under ett av undanhållandena som varade ett helt kvartal, under det som skulle bli vår första jul tillsammans. Polisen undersökte, frågade ut personer och kom fram till att brott hade begåtts. Ingen får hålla dig borta från din förälder. Det kallas ”Egenmäktighet med barn” när någon gör så.  

När polisen vet att någon har gjort något fel brukar man samla alla och den som har gjort fel får förklara sig i en rättegång. Men ibland gör polisen inte så fast de vet att någon har varit skurkaktig. Här visste polisen att någon gjort fel men det finns en gammal regel från 1958 som säger att alla måste vara intresserade av brottet, annars håller man ingen rättegång. På vuxenspråk heter det ”påkallat ur allmän synpunkt”.

Du sa att du ville att de som hållit dig borta skulle få sitta i fängelse. 

2 000 gånger om året håller någon ett barn borta från en förälder och anmäls till polisen. Men bara 25 gånger av de 2 000 gångerna så har de en samling som kallas för rättegång. Av de 25 som får förklara sig i rättegångar får fem sitta i fängelse.

Så trots att åklagaren som jobbar med polisen, hade bedömt att brott hade begåtts mot dig så säger den gamla regeln att åklagaren ska låta bli att ha rättegång. Han bedömde att brott har begåtts, men dina rättigheter som barn och som brottsoffer blev inte hörsammade. Trots att det fanns bevis hände inget. I andra sammanhang, där bevis saknades helt, så genomfördes ändå en mängd processer med stora konsekvenser för dina rättigheter, fast hos en annan myndighet än polisen.

Vid läggdags en kväll, efter att lampan släckts, frågade du mig om Jesus funnits på riktigt. Jag försökte trevande svara att de flesta historiker tror att en person som kallades Jesus funnits och att… Innan jag hunnit fortsätta deklarerade du med ljus, men myndig stämma: ”Men var är bevisen?” Jag visste inte att du kunde tänka så kritiskt ännu, men frågan i sig var förstås rimlig. I nästan alla processer som rört dig så har det funnits en myndighet med i spelet som inte arbetat med bevisning. Du känner till att polisen samlar bevis innan de får sätta någon i fängelse.

Den här andra myndigheten, som heter socialtjänsten, ska ibland utreda åt polisen och ge dem information och material. Men myndigheten vet inte alltid om det de lämnar till polis och till en rättegång stämmer eller är sant. Socialtjänsten ska utreda och ge bevis till polisen och försöka beskriva vad som hänt. Men de samlar inte in bevis. De undersöker heller inte om sakerna de skrivit kring dig någonsin har hänt i verkligheten.

Du har rättigheter enligt barnkonventionen. Pappa har faktiskt också rättigheter. Sverige har en grundlag som säger att medborgare har rätt till en opartisk behandling. Det betyder att alla ska behandlas lika. Det finns också en högre lag än den svenska om mänskliga rättigheter, som gäller i Europa. Den säger att en pappa ska ha rätt till ett ostört familjeliv med sitt barn.

Har du och jag haft ett ostört familjeliv? Kan en myndighet som inte arbetar med bevis ge en opartisk och rättvis behandling?

Socialtjänsten övervakas av en myndighet som heter IVO. Tyvärr kom man i november i år fram till att IVO inte heller sköter sitt jobb med att övervaka socialtjänsten… Men även om IVO hade haft en fungerande verksamhet så hade de inte slagit ner på Socialtjänsten för att arbeta utan bevis. Att arbeta utan bevis är det fastslagna arbetssättet som alltså inte anses olagligt, trots att det strider mot grundlagen. Detta dubbelfel, att övervakningen inte fungerar och myndigheten inte arbetar med bevisföring gör att Sverige har en lång väg framför sig för att komma fram till en fungerande myndighet kring sociala tjänster och frågor som rör barns rättigheter.
(Inspektionen för vård och omsorg – en tillsynsverksamhet med förhinder(RiR 2019:33) 28 november 2019).

Iosef, min son, eftersom vi inte längre har det värst och du har fått lära känna mig och din släkt hjälpligt, så vill jag berätta om ett annat fall som jag följt. Ett barn, som var i exakt samma situation som du för fem år sedan, som inte fick träffa sin pappa. För det barnet har det inte gått lika bra. Efter fem år av kämpande och rättegångar så har barnet aldrig fått se sin far. Inte en enda gång.

En tingsrätt kom fram till att det här barnet har rättigheter, men hovrätten kom fram till att barnets bästa var att inte ens få ha telefonkontakt med sin egen far. Sverige har långt kvar att när det gäller att ge både barnet och pappan deras mänskliga rättigheter.

Med det i bakhuvudet, så blir det bitterljuvt att träffa dig igen den 29 december och då få fira vårt allra första nyår tillsammans någonsin!

Jag älskar dig!

Pappa

Tidigare texter av Nikolas Laios på denna sajt:
*  Be my guest # 117 Juldagen Nikolas Laios – 25 december 2015
Be my guest # 123 Juldagen: Nikolas Laios – 25 december 2016
*  Be my guest # 130 Nikolas Laios
– 24 december 2017
*  Be my guest # 133 Nikolas Laios – 4 september 2018
*  Be my guest # 136 Nikolas Laios– 24 december 2018

Text om Nikolas Laios på denna sajt:
*  I Sverige år 2017 ska det inte vara skillnad mellan ”äkta” och ”oäkta” barn som det var förr i tiden! – 17 mars 2017

 

© denna sajt och Nikolas Laios.